Homeopatisk doseringsschema

Vad är homeopati?

Homeopati grundades i slutet av 1700-talet av den tyska läkaren Samuel Hahnemann. Med sitt unika tillvägagångssätt för diagnos, behandling och dosering har det sedan dess vunnit popularitet över hela världen som en komplementär och alternativ medicin (CAM).

I sin artikel i British Journal of Clinical Pharmacology förklarar Ernst (2002) att homeopati bygger på två principer. Den första principen är känd som ”som botemedel”. Detta koncept antyder att patienter som upplever specifika tecken och symtom kan hitta lättnad genom ett homeopatiskt medel som ger liknande effekter när de ges till friska individer. Den andra principen hävdar att homeopatiska läkemedel behåller sin biologiska aktivitet även efter betydande utspädning och succussion, och förblir effektiva även när de späds ut över Avogadros antal.

Homeopati anser att lägre potenser av medicinering kan vara effektivare (National Center for Complementary and Integrative Health, 2018) än en högre styrka för ett effektivare helande svar. Till exempel kan ett medel med medelstyrka eller låg styrka ofta vara effektivare än läkemedel med högre potenser, beroende på individens specifika symtom och behov.

Effektiviteten av homeopati är ett mycket debatterat ämne inom det medicinska samfundet. Grams (2019) hävdar att homeopati undergräver den vetenskapliga metoden och driver den oroande ökningen av post-science- och post-sanningsattityder, som gradvis urholkar förtroendet för vetenskapliga institutioner och vetenskapens integritet. På samma sätt hävdar Ernst (2002) att homeopati inte kan betraktas som en evidensbaserad terapi på grund av dess osannolika teorier och frånvaron av rigorösa kliniska prövningar för att underbygga sina påståenden.

Trots kontroverserna kring homeopati fortsätter det att vara ett populärt val för många individer som söker alternativa eller kompletterande behandlingsalternativ. Vissa människor tror att en professionell homeopat eller homeopatisk utövare erbjuder ett mildare och mer naturligt tillvägagångssätt för läkning utan de hårda biverkningarna som ofta är förknippade med konventionell medicin.

Vad är ett homeopatiskt doseringsschema?

Ett homeopatiskt doseringsschema fungerar som en värdefull referens för utövare och patienter för att identifiera rätt dosering och homeopatisk styrka av homeopatiska läkemedel. Detta diagram kategoriserar homeopatiska utspädningar med hjälp av tre skalor:

• Decimalskala (X eller D): Denna skala avser antalet gånger det ursprungliga ämnet har spädts ut och underkastats (skakats kraftigt). Till exempel betyder en styrka på 6X att den ursprungliga substansen späddes sex gånger under den homeopatiska beredningen.
• Centesimal skala (C): I likhet med decimalskalan indikerar denna potensskala antalet utspädningar och succussioner men i ett mer signifikant förhållande. Till exempel skulle en styrka på 30C av ett homeopatiskt medel indikera att den ursprungliga substansen späddes och gav efter trettio gånger i följd.
• Quintamillesimal skala (Q eller LM): LM-potensskalan är en variation av Centesimal-skalan. Det handlar om att späda ut och ge efter läkemedel med ett förhållande på 1:50 000. Denna skala tenderar att vara mildare och mer lämplig för känsliga individer.

Det homeopatiska doseringsdiagrammet innehåller också den potentiella dosen av en homeopatisk behandling baserad på utspädning och styrka och den föreslagna administreringsfrekvensen för homeopatiska preparat. Det är ett viktigt verktyg som kan användas som referens för homeopatiska preparat.

Observera dock att Food and Drug Administration (FDA) inte reglerar användningen av homeopatiska läkemedel, och det finns inga standardiserade doseringsriktlinjer (Center for Drug Evaluation and Research, 2019). Sjukvårdspersonal bör varna patienter från att självbehandla med homeopatiska läkemedel och skapa sina egna doseringsplaner.

Hur fungerar vår mall för homeopatiska doseringsdiagram?

Carepatron har skapat en homeopatisk doseringsguidemall som kan användas som referens för potensnivåer och potentiella doser av läkemedel baserade på X-, C- och LM-skalorna.

Steg 1: Ladda ner diagrammet

Klicka på ”Använd mall” för att komma åt mallen via Carepatron-appen. Du kan också klicka på ”Ladda ner” för att få en PDF-version av mallen för homeopatisk doseringsdiagram.

Steg 2: Granska informationen

Läs igenom det homeopatiska potensdiagrammet för att bekanta dig med de olika skalorna och deras motsvarande utspädningar för homeopatiska doseringsriktlinjer. Notera den potentiella dosen och administreringsfrekvensen för varje potensnivå.

Steg 3: Använd som referens

Detta dostabell för homeopati är tänkt att användas som ett referensverktyg för att hjälpa till att välja och administrera homeopatiska läkemedel. Vi rekommenderar dock inte att du skapar en doseringsplan enbart baserad på detta diagram.

Steg 4: Spara och dela

Du kan spara och skriva ut doseringsschemat för homeopatisk medicin för din referens eller dela det med kollegor som kan tycka att det är användbart. Se till att berätta för dem att diagrammet inte ska användas som en fristående guide för homeopatisk dosering.

Exempel på homeopatiska läkemedel

En mängd olika lösningar finns tillgängliga, var och en påstås rikta sig mot specifika sjukdomar med distinkta indikationer och användningsområden. Här är några av de vanligaste homeopatiska läkemedlen och deras tillämpningar:

• Arnica montana: Detta botemedel är en hörnsten i homeopatisk medicin, känd för att behandla fysiskt trauma, blåmärken och muskelsår. Det anses vara särskilt fördelaktigt efter operation, tandvård eller någon skada som leder till chock och trauma. Arnica främjar snabbare läkning genom att minska svullnad och smärta, vilket gör det till ett oumbärligt botemedel i homeopatiska första hjälpen-kit.
• Belladonna: Belladonna är känd för sin snabba verkan vid akuta tillstånd och sägs vara mest effektiv vid behandling av plötsliga, intensiva symtom som hög feber, rodnad, bankande smärta och inflammation. Det är särskilt användbart vid akuta infektioner där personen kan uppleva varm, röd hud, ett rodnat ansikte och utvidgade pupiller.
• Nux vomica: Detta botemedel används ofta för problem som uppstår på grund av livsstilsöverskott, såsom överätning, överdriven koffein- eller alkoholkonsumtion och brist på sömn. Det är känt för att hantera matsmältningsstörningar, inklusive halsbränna, illamående, uppblåsthet och förstoppning, vilket ger lättnad till dem som känner sig irriterade, kyliga och generellt övergivna.
• Calendula afficinalis: Calendula används för sina anmärkningsvärda läkande egenskaper och appliceras externt som en kräm, salva eller spray för att lugna och läka skärsår, skrapor, sår och mindre brännskador.
• Pulsatilla: Denna lösning är lämplig för mjuka, känslomässiga individer som mår bättre i frisk luft. Det används ofta för förkylningar med tjock, gul urladdning, åderbråck och menstruationsstörningar.
• Rhus toxicodendron: Idealisk för led- och muskelsmärta som förbättras med rörelse, Rhus Tox är ett botemedel mot tillstånd som artrit, ryggsmärta och stukningar. Det är särskilt användbart när smärtan är värre vid initial rörelse men minskar med fortsatt rörelse.
• Silicea (kiseldioxid): Silicea är ett kraftfullt botemedel för att skjuta ut splinter eller främmande föremål från huden. Det används också för att stärka svaga, spröda naglar och hår, och för att behandla tillstånd som involverar pusbildning, som abscesser eller infektioner.

Återigen bör individer konsultera en sjukvårdspersonal innan de försöker några homeopatiska läkemedel, särskilt om de är gravida eller tar andra mediciner. Homeopatiska läkemedel kan användas med traditionella medicinska behandlingar, men patienter måste avslöja alla behandlingar de genomgår för att säkerställa inga interaktioner eller negativa effekter.

Är homeopatiska läkemedel effektiva?

Som nämnts har effektiviteten av homeopatiska läkemedel länge diskuterats, men många anekdotiska rapporter tyder på att många människor har hittat positiva resultat från deras användning. En potentiell förklaring till detta fenomen är kraften i förslag och tro; ungefär som andra former av alternativ medicin, en individs tankesätt och förtroende för ett botemedel kan påverka deras upplevelse avsevärt.

Lobera och Rogero-García (2020) betonar att den vetenskapliga presentationen av alternativa terapier, inklusive homeopati, genom recept, kommunikation och marknadsföring, spelar en avgörande roll för att forma allmänhetens förtroende. Tillsammans illustrerar dessa faktorer den komplexa dynamiken som är involverad i uppfattningen och effektiviteten av homeopatiska behandlingar.

Ernsts (2002) systematiska granskning av systematiska granskningar av homeopati avslöjar emellertid otillräckliga bevis för att hävda att något specifikt homeopatiskt medel ger kliniskt signifikanta effekter som skiljer sig från placebo eller överträffar andra kontrollinterventioner för något medicinskt tillstånd.

Omvänt hävdar vissa experter att det kan finnas äkta fysiologiska svar på homeopatiska läkemedel. Utspädningsprocessen som används för att skapa dessa läkemedel kan aktivera vissa biokemiska vägar i kroppen, vilket leder till immunsvar eller andra läkningsmekanismer.

Bell och Koithan (2012) föreslår en nanopartikelmodell för homeopati, vilket tyder på att denna alternativa medicin är vetenskapligt rimlig och stöds av betydande empirisk forskning. Deras studie indikerar att homeopatiska läkemedel utövar sina biologiska effekter främst som nanostrukturer, vilket innebär att de små partiklarna i dessa läkemedel kan interagera med kroppens celler och vävnader, vilket resulterar i ett fysiologiskt svar.

Ytterligare stöd för denna idé undersökte en studie av van Wijk & Wiegant (2015) hur homeopatiska läkemedel påverkar människokroppen, särskilt genom deras inverkan på hudens elektriska ledningsförmåga. I sin forskning övergick de en frisk person till ett sjukt tillstånd med en låg dos toxin innan de utsatte dem för antingen ett homeopatiskt medel eller en placebo. Data från både öppna (229 poäng) och blinda försök (750 poäng) visade att homeopatiska läkemedel verkligen kan påverka konduktiviteten. Resultaten avslöjade en identifieringsnoggrannhet på 85% i öppna studier jämfört med 65% i blinda studier, med signifikanta konduktivitetsskillnader mellan homeopatiska och placeboläkemedel i båda försökstyperna. Detta tyder på att testarens muskelton kan påverka valet av botemedel, vilket ytterligare indikerar att homeopati kan ha en påtaglig inverkan på kroppens elektriska ledningsförmåga och i förlängningen dess fysiologiska effekter.

Icke desto mindre bör hälso- och sjukvårdspersonal och patienter vara försiktiga när man överväger homeopati som en alternativ behandling. Även om det kan visa potential för fysiologiska effekter, väcker bristen på vetenskapliga bevis och trovärdighet i dess principer oro över dess säkerhet och effektivitet.

Referenser

Bell, I.R., & Koithan, M. (2012). En modell för homeopatiska läkemedelseffekter: Lågdos nanopartiklar, allostatisk korsanpassning och tidsberoende sensibilisering i ett komplext adaptivt system. BMC komplementär och alternativ medicin, 12(1). https://doi.org/10.1186/1472-6882-12-191

Centrum för läkemedelsutvärdering och forskning. (2019). Homeopatiska produkter. US Food and Drug Administration. https://www.fda.gov/drugs/information-drug-class/homeopathic-products

Ernst, E. (2002). En systematisk genomgång av systematiska översikter av homeopati. Brittisk tidskrift för klinisk farmakologi, 54(6), 577—582. https://doi.org/10.1046/j.1365-2125.2002.01699.x

Grams, N. (2019). Homeopati - var är vetenskapen? EMBO-rapporter, 20(3). https://doi.org/10.15252/embr.201947761

Lobera, J. och Rogero-García, J. (2020). Vetenskapligt utseende och homeopati. Determinanter för förtroende för komplementär och alternativ medicin. Hälsokommunikation, 36(10), 1278—1285. https://doi.org/10.1080/10410236.2020.1750764

Nationellt centrum för kompletterande och integrativ hälsa. (2018, juli). Homeopati. https://www.nccih.nih.gov/health/homeopathy

van Wijk, R., & Wiegant, F.A.C. (2015). Fysiologiska effekter av homeopatiska läkemedel i slutna flaskor - en kritisk utvärdering. Homeopati, 104(4), 292—294. https://doi.org/10.1016/j.homp.2015.06.001