Cuppingterapi: Typer, fördelar och potentiella risker

Vad är cuppingterapi?

Cuppingterapi är en gammal läkningsteknik som används i traditionell och kompletterande medicin för att främja läkning och lindra smärta (Furhad & Bokhari, 2019). Det handlar om att placera koppar på huden för att skapa sug, vilket tros förbättra blodcirkulationen, minska muskelspänningen och stödja kroppens naturliga läkningsprocesser. Denna praxis går tillbaka till forntida kinesisk, egyptisk och Mellanösternmedicin, där den användes allmänt för att behandla olika sjukdomar. Idag betraktas kupningsterapins effektivitet fortfarande ur ett medicinskt perspektiv och praktiseras vanligtvis i alternativa medicinska miljöer.

En koppterapeut placerar koppar på riktade kroppsområden som rygg, axlar eller ben. Sugeffekten drar huden in i koppen, vilket skapar ett vakuum som ökar blodflödet och hjälper till att lossa trånga muskler. Massageterapeuter använder ofta detta, tillsammans med andra holistiska behandlingar, för att förbättra smärtlindring och återhämtning.

Vad behandlar koppterapi?

Cuppingterapi används ofta för smärtlindring och behandling av muskuloskeletala tillstånd, särskilt nacksmärta, ryggsmärta och ledbesvär. Det används också för:

• Förbättra blodcirkulationen i styva eller skadade områden.
• Minska inflammation i samband med artrit och andra kroniska tillstånd.
• Lättnar muskelsmärta från idrottsskador eller överanvändning.
• Stödja återhämtning hos patienter med kroniska smärttillstånd som fibromyalgi.
• Ta itu med andningsproblem, såsom astma eller bronkit, genom att stimulera blodflödet i bröstet.
• Hantera hudinfektioner och andra dermatologiska problem i vissa alternativa behandlingar.

Vem utför koppningsterapi?

Cuppingterapi utförs av utbildade yrkesverksamma inom traditionell och kompletterande medicin, inklusive massageterapeuter, kiropraktorer, akupunktörer och licensierade koppterapeuter. För att förbättra behandlingsresultaten integrerar vissa vårdpersonal koppning med alternativa medicinska tekniker, såsom akupunktur eller manuell terapi.

Även om det i allmänhet är säkert när det utförs av en professionell, har koppning risker, inklusive blåmärken, milt obehag och risken för hudinfektioner om korrekt hygien inte upprätthålls. Läkare bör bedöma om koppning passar varje patient baserat på deras hälsotillstånd och medicinska historia.

Typer av cuppingterapimetoder

Cupping-terapi har utvecklats till olika metoder, var och en utformad för att rikta in sig på specifika tillstånd och förbättra smärtlindringen. Dessa tekniker är rotade i traditionell kinesisk medicin och behandlar frågor som kronisk ryggsmärta, knäsmärta och axelsmärta (Al-Bedah et al., 2019). Varje koppningssession varierar i tillvägagångssätt, intensitet och förväntade smärtresultat, beroende på patientens behov.

Torrkoppning

Torrkoppning är en av de vanligaste teknikerna inom kinesisk medicin (Pesut, 2021). Det handlar om att placera sugkoppar på huden utan att göra några snitt. Denna metod hjälper till att förbättra blodflödet och används ofta för migränhuvudvärk, kronisk ryggsmärta och lokal blodflödesförbättring. Efter en session kan koppmärken visas men bleknar vanligtvis inom några dagar.

Våt koppning

Våt koppning innebär små snitt på huden innan du applicerar sug (Rahman et al., 2020). Denna teknik, som ofta används i traditionell kinesisk medicin, tros ta bort gifter genom att dra blod. Det behandlar blodsjukdomar, diabetes mellitus och hudtillstånd. En professionell måste utföra våt koppning under sterila förhållanden för att förhindra infektioner.

Varm koppning

Varmkoppning, eller eldkupning, använder värme för att skapa sug. Utövare antänder kort en alkoholindränkt bomullstuss inuti koppen innan de lägger den på huden. Kylluften inuti bildar ett vakuum som stimulerar lokalt blodflöde. Denna teknik hjälper till med knäsmärta, axelsmärta och muskelstelhet.

Potentiella fördelar med koppterapi

Cuppingterapi är erkänd inom traditionell medicin för sin potentiella roll i klinisk praxis som en lågriskterapi för olika tillstånd. Många fysioterapeuter integrerar denna gamla terapi i behandlingsplaner för muskuloskeletala smärta, cirkulationsproblem och återhämtningsstöd. Den milda sugningen som skapas under koppningsarbetet expanderar blodkärlen, ökar blodflödet till riktade områden, vilket kan hjälpa till med smärtlindring och vävnadsreparation.

Dessutom tror proffs att koppning påverkar smärtsignaler, vilket potentiellt minskar obehag hos patienter med kroniska smärttillstånd (Zhang et al., 2024). Det är också kopplat till immunsystemteorin, som föreslår att koppning kan stimulera kroppens naturliga försvar. Dessutom kan koppning förbättra kroppens antioxidantprocesser, stödja cellulär reparation och minska inflammation.

Cuppingterapi är fortfarande en allmänt använd lågriskterapi i klinisk praxis. Det erbjuder en tilläggsbehandling för smärtlindring, återhämtning och cirkulationsförbättring i fysioterapi och traditionell medicin.

Potentiella risker med koppningsterapi

Medan koppningsterapi är en traditionell metod som används i Mellanösterns kulturer och andra helande metoder, medför det potentiella risker som läkare bör överväga. Terapeuten lägger speciella koppar på huden för att skapa sug, vilket kan orsaka blåmärken, hudirritation och milt obehag. I vissa fall kan felaktig teknik eller överdriven sugning påverka stora nervfibrer, vilket leder till långvarig känslighet eller smärta.

Ett problem är risken för spridning av infektioner, särskilt om engångskoppar inte används eller korrekt sanitet saknas. Våt koppning innebär att man drar blod och kan också introducera patogener om sterila procedurer inte följs. Koppning kan påverka lymfatisk dränering, vilket möjligen påverkar immunfunktionen, särskilt hos individer med försvagat immunsystem.

Vissa läkare kan varna för dess användning hos patienter med organsvikt eller svåra tillstånd. Även om det ofta används för att minska smärta, kan koppning utlösa inflammatoriska ämnen, vilket leder till oavsiktliga biverkningar. Försiktighet bör också iakttas när man kombinerar koppning med elektrisk stimulering i terapi för att undvika överdriven stress på nervsystemet.

Vem ska inte genomgå koppterapi?

Vissa individer bör undvika koppning på grund av potentiella risker och kontraindikationer. Vårdgivare bör bedöma patientens medicinska historia innan de rekommenderar denna behandling. Personer med blödningsstörningar, blodproppsproblem eller de som tar antikoagulantia kan uppleva överdrivna blåmärken eller långvarig läkning.

Patienter med hudinfektioner, öppna sår eller svåra hudåkommor bör också undvika koppning, eftersom suget från glaskoppar kan förvärra irritation eller leda till infektioner. Personer med organsvikt, svåra kardiovaskulära tillstånd eller nedsatt immunförsvar kanske inte svarar bra på koppning, vilket kan anstränga kroppen mer.

Psykiatriska patienter som använder humörförstärkare eller personer med extrem känslighet för smärta bör konsultera en professionell innan de genomgår behandling. Medan koppning ofta används för att lindra smärta, kanske det inte passar dem med neurologiska störningar som påverkar smärtuppfattningen. Korrekt screening av utbildad personal är avgörande för att säkerställa patientsäkerheten.

Huvudsakliga takeaways

Cuppingterapi är fortfarande en allmänt använd traditionell och kompletterande medicinpraxis, som erbjuder potentiella fördelar för smärtlindring, förbättrat blodflöde och muskelåterhämtning. Medan många vårdgivare integrerar det i klinisk praxis, är det avgörande för säker tillämpning att förstå de olika koppningsteknikerna, fördelarna och riskerna.

Trots dess effektivitet vid hantering av kronisk smärta och muskuloskeletala tillstånd är koppningsterapi inte lämplig för alla. Vårdgivare måste bedöma patientens lämplighet, med tanke på kontraindikationer som blodsjukdomar, hudtillstånd och organsvikt. Korrekt hygien är avgörande för att förhindra infektioner, särskilt med våt koppningsterapi.

Cupping kan vara ett värdefullt tillskott till smärtlindringsstrategier när de utförs korrekt. Det kan hjälpa patienter med tillstånd som nacksmärta, migränhuvudvärk och muskelspänning samtidigt som potentiella risker minimeras.

Referenser

Al-Bedah, A.M.N., Elsubai, I.S., Qureshi, N.A., Aboushanab, T.S., Ali, G.I.M., El-Olemy, A.T., Khalil, M.K.M., & Alqaed, MS (2019). Det medicinska perspektivet på koppningsterapi: Effekter och verkningsmekanismer. Tidskrift för traditionell och kompletterande medicin, 9(2), 90—97. https://doi.org/10.1016/j.jtcme.2018.03.003

Furhad, S., & Bokhari, A.A. (2019, 11 februari). Cuppingterapi. StatPearls Publishing. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK538253/

Pesut, S. (2021, 18 februari). Torrkoppningsterapi: Hjälper det verkligen? Universitetssjukhus. https://www.uhhospitals.org/blog/articles/2021/02/dry-cupping-therapy-does-it-really-help

Rahman, HS, Ahmad, GA, Mustapha, B., Al-Rawi, HA, Hussein, R.H., Amin, K., Othman, H., & Abdullah, R. (2020). Våtkoppningsterapi lindrar smärta hos patienter med hyperlipidemi, hypertoni och diabetes: En kontrollerad klinisk studie. International Journal of Surgery Open, 26, 10—15. https://doi.org/10.1016/j.ijso.2020.07.003

Zhang, Z, Pasapula, M., Wang, ZQ, Edwards, KL och Norris, A. (2024). Effektiviteten av koppningsterapi på ländryggssmärta: En systematisk genomgång och metaanalys av randomiserade kontrollstudier. Kompletterande terapier i medicin, 76, Artikel 103013. https://doi.org/10.1016/j.ctim.2024.103013